Mineraliskt eller kemiskt solskydd, SPF 30 eller 50? Vad märkningarna betyder, och hur mycket du behöver smörja på.

Jag studerar till hudterapeut, och en vanlig fråga är vilket som är bättre: mineraliskt eller kemiskt solskydd. Det korta svaret: båda är UV-filter, om det aktuella verksamma ämnet är godkänt på den aktuella marknaden, även om detaljerna i godkännandet skiljer sig mellan myndigheter. I USA anser den nu gällande regleringen 16 UV-filtrerande ämnen (bland annat zinkoxid och titandioxid) som allmänt säkra och effektiva. Denna lista är under förändring. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) fasar i en slutlig förordning från den 10 september 2026 ut två ämnen, PABA och trolaminsalicylat, av säkerhetsskäl; förordningen träder tidigast i kraft ett år efter publicering. I ett tidigare förslag från 2021 begär FDA mer data för ytterligare 12 organiska filter (bland annat avobenson och oktokrylen), eftersom de används alltmer och ny information om möjliga risker har tillkommit. Detta är ännu ett förslag, inte ett gällande beslut.5 Enligt Breakell med kollegors översikt från 2024 är de godkända UV-filtren säkra.1 Enligt Europeiska kommissionens rekommendation från 2006 tyder epidemiologiska studier på att användning av solskydd kan förebygga vissa typer av hudcancer.3 (Se artikeln om UV-strålning för en mer detaljerad, färskare genomgång av bevisen kring melanom.) Skillnaden ligger i VILKET ämne som hamnar på huden.

Mineraliskt (oorganiskt) solskydd innehåller zinkoxid och/eller titandioxid, kemiskt (organiskt) solskydd kolbaserade molekyler, som avobenson eller oktokrylen. En vanlig missuppfattning är att mineraliskt solskydd bara reflekterar ljuset, som en spegel. Enligt en studie från 2016, baserad på optiska labbmätningar (där majoriteten av författarna arbetar för en solskyddstillverkare, Johnson & Johnson), är reflektionen från zinkoxid och titandioxid i genomsnitt bara 4–5% över hela UV-spektrumet, och största delen av skyddet kommer från absorption, inte från reflektion eller spridning.6 Breakell med kollegors översikt använder ändå fortfarande den traditionella beskrivningen ”reflekterar och sprider” för fysikaliska filter.1 Ämnet är alltså inte avgjort, men det finns en direkt mätning som pekar mot att absorption dominerar.

Det du kan ta med dig: fysikaliskt och kemiskt solskydd är två separata ämnesfamiljer, och ingetdera kan rangordnas över det andra i skyddseffekt, om man använder tillräckligt mycket. Valet handlar mer om vilken textur och vad som passar din hud.

Det syns på innehållsförteckningen (INCI). Om zinkoxid (zinc oxide) eller titandioxid (titanium dioxide) står först på listan är det mineraliskt solskydd. Om du ser namn som avobenson, oktokrylen, homosalat, oktisalat på listan håller du kemiskt filter i handen. Det finns produkter som innehåller båda typerna av filter i en och samma formulering.1 Jag har inte hittat en primär klinisk källa till just detta igenkänningstecken, och skriver det som ett praktiskt tips: innehållsförteckningen är det mest tillförlitliga tecknet, inte orden ”fysikaliskt” eller ”kemiskt” på förpackningen.

Texturen kan också ge en fingervisning, men inte tillförlitligt: mineraliska solskydd tenderar att lämna en vit hinna på huden, medan kemiska oftast är mer genomskinliga. Det är en formuleringsfråga, inte en regel, och därför förblir innehållsförteckningen det säkra tecknet.

Det du kan ta med dig: titta på innehållsförteckningen, inte på förpackningens ordval; namnen zinkoxid och titandioxid avslöjar i sig själva att produkten innehåller ett mineraliskt filter.

Det finns inga belägg för det, även om en översikt från 2024 konstaterar att det finns lite riktad cancerframkallande-data.1 Rädslan har vuxit fram ur två separata nyheter. Den ena är att en del kemiska UV-filter tar sig in i blodet genom huden: det mätte den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) i två studier, i den andra redan efter en enda, riklig dos applicerad över hela kroppen.1011 Gränsen som överskreds är en försiktighetströskel som kräver vidare undersökning, inte en nivå för uppmätt skadlig effekt, och författarna själva säger att detta inte är skäl att sluta använda solskydd.1011

Den andra är att ett oberoende labb 2021 hittade bensen, en cancerframkallande förorening, i flera solskyddspartier, både i spray och lotion, bland annat i en helt mineralisk, zinkoxidbaserad lotion.12 Det var ett tillverkningsfel, inte en egenskap hos UV-filtren.

Om du oroar dig för absorption kringgår mineraliskt solskydd frågan, eftersom det stannar på hudens yta. Då är det värt att välja kräm- eller lotionform, eftersom EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet (SCCS) av försiktighetsskäl rekommenderar att nanopartiklar av zinkoxid och titandioxid inte används i spray som kan andas in.1 Daglig användning av solskydd stöds däremot av en randomiserad studie på 903 personer under 4,5 år: de som smorde dagligen fick mindre hudåldrande än de som använde det sporadiskt.9 Ingen av de två oro-punkterna ovan ger ett lika starkt argument för att sluta använda solskydd.

SPF (solskyddsfaktor) mäter hur mycket längre det tar innan hud med solskydd bränns, jämfört med utan; mätningen görs enligt standarden ISO 24444, med 2 milligram solskydd per kvadratcentimeter.2 Enligt American Academy of Dermatology stoppar SPF30 97 procent av UVB-strålningen4; värdet på cirka 98 procent för SPF50 följer av formeln för filtrerad UVB-andel (1 minus 1 delat med SPF), inte av en direkt mätning. På papperet är skillnaden mellan de två talen en procentenhet, men enligt Europeiska kommissionens rekommendation ökar skyddet mot solbränna linjärt med talet, vilket innebär att SPF50 skyddar cirka 1,7 gånger bättre mot solbränna än SPF30 (50/30, ett härlett värde); över 50 blir ökningen dock inte längre betydande.3

Det som egentligen avgör hur mycket skydd du får är den applicerade mängden, och det gäller i båda riktningarna. Europeiska kommissionens rekommendation från 2006 slår fast: om den applicerade mängden solskydd halveras jämfört med referensvärdet på 2 milligram/kvadratcentimeter kan det faktiska skyddet falla med så mycket som två tredjedelar.3 Det betyder att ett tunt applicerat SPF50 i praktiken kan skydda mindre än ett tjockt applicerat SPF30. Samtidigt konstaterar AAD att eftersom många i grunden bara smörjer 20–50 procent av den mängd som behövs, kompenserar en produkt med högre SPF-tal delvis för denna underapplicering.4

Det du kan ta med dig: av de två väger mängden tyngre, men det gör inte det högre SPF-talet överflödigt, eftersom de flesta i praktiken smörjer för lite, och då fungerar det högre talet som en skyddsreserv.

SPF anger huvudsakligen skyddet mot UVB-strålning, det som orsakar solbränna.3 UVA är en av orsakerna till hudens förtida åldrande, och för det finns en separat mätning.3 Den runda UVA-cirkeln infördes av den europeiska kosmetikindustrins branschorganisation (numera Cosmetics Europe) för att visa att produkten uppfyller Europeiska kommissionens rekommendation från 2006: att UVA-skyddet är minst en tredjedel av SPF-talet på förpackningen, och att filtreringen sträcker sig tillräckligt långt mot UVA:s längre våglängder.37

På asiatiska, framför allt koreanska och japanska solskyddsmedel ser du PA-märket (det står även PA++++ på SKIN1004-serumet i min butik). Det infördes av den japanska kosmetikindustrins branschorganisation 1995. Plustecknen visar hur många gånger mer UVA som krävs på smord hud för att den ska börja mörkna varaktigt, jämfört med bar hud: PA+ 2–4 gånger, PA++ 4–8 gånger, PA+++ 8–16 gånger, PA++++ minst 16 gånger.8

De två märkena kommer från besläktade mätmetoder, men säger olika saker: PA anger storleken på UVA-skyddet, cirkeln om det är tillräckligt stort i förhållande till SPF-talet. Med sunt förnuft följer av detta att man utifrån märket på en produkt med SPF 50 och PA++++ inte säkert kan veta om den når upp till den europeiska kvoten, eftersom PA++++:s undre gräns är något lägre än en tredjedel av SPF 50; detta är min egen uträkning.

Det du kan ta med dig: SPF-talet i sig säger ingenting om UVA-skyddet. På europeiska produkter ger cirkeln, på asiatiska PA-märket en bild av det, och båda är ett gott tecken när de finns med.

Labbmätningen görs med 2 milligram solskydd per kvadratcentimeter, vilket för en genomsnittlig vuxens hela kropp motsvarar ungefär 36 gram, en mängd som Europeiska kommissionens rekommendation anger som 6 teskedar.3 Detta tal gäller för KROPPEN. Enligt American Academy of Dermatologys professionella rekommendation är det värt att smörja minst 1 tesked (ungefär så mycket som ryms i pek- och långfingret ihop) solskydd på ansiktet.4 Det är en professionell rekommendation, inte ett värde jag själv har härlett från 2 mg/cm²-labbreferensen.

Enligt Europeiska kommissionens rekommendation smörjer de flesta användare mindre än den mängd som mäts i labb.3 Min egen, sunt-förnuft-tolkning av detta: smörj hellre rikligt än sparsamt, även om det känns mycket, och glöm inte öronen, halsen och hårfästet.

Det du kan ta med dig: enligt AAD:s professionella rekommendation ska minst 1 tesked användas till ansiktet, men det är inte ett labbmätt optimum; av de två väger mängden tyngre, och eftersom det oftast blir mindre än den mängd som användes vid mätningen, kompenserar ett högre SPF-tal delvis för det.

Anledningen till att smörja om är glappet mellan mätmetodiken och den verkliga användningen. Enligt Europeiska kommissionens rekommendation minskar skyddet oproportionerligt mer än vad den applicerade mängden minskar.3 Svettning, torkning med handduk och nedsänkning i vatten kan alla minska skiktets tjocklek; att smörja om ersätter denna förlust. American Academy of Dermatologys professionella rekommendation föreslår omsmörjning ungefär varannan timme, samt efter simning eller svettning.4 Det är en rekommendation, inte ett mätresultat härlett från en specifik studie.

Det du kan ta med dig: den applicerade mängden minskar under dagens gång, skyddet faller mer än proportionerligt med det, och omsmörjning ersätter den förlusten.

Detta är en praktisk ordningsfråga, där Europeiska kommissionens mängdprincip ger en utgångspunkt: för att nå det uppmätta SPF-talet måste solskyddet ligga på huden i en tjocklek nära testmängden (2 mg/cm²).3 Utifrån detta drar jag som min egen tolkning slutsatsen att det är värt att applicera det efter hudvården (rengöring, återfuktning), men före sminket: sminket lägger ett tunt lager ovanpå solskyddet, vilket gör det svårare att kontrollera om det kommit på tillräckligt tjockt. Detta är min egen ordningsrekommendation, inte den exakta ordalydelsen i EU-rekommendationen.

Jag har inte hittat en exakt källa för om ett smink med eget SPF-märke (foundation, puder) kan ersätta ett separat applicerat solskydd; på grund av mängdprincipen (2 mg/cm² krävs för det uppmätta SPF-talet) är det osannolikt att ett tunt applicerat smink ger samma mängd, men jag skriver detta som min egen tolkning, inte som ett uppmätt faktum.

Det du kan ta med dig: solskyddet ska på efter hudvården, före sminket; om sminket också innehåller SPF, se det som ett tillägg, inte som en ersättning för solskyddet.